Svar på tal

Nu har Birgitta Rydberg fått svar på tal från två kollegor (till både mig och henne - båda är läkare och politiker). Hennes debattinlägg igår har verkligen uppmärksammats i bloggvärlden (och i SVT:s morgonprogram). Hittills har jag inte hittat ett enda inlägg eller kommentar till stöd för Rydbergs inställning.

När jag i Eskilstuna-Kuriren kritiserade beslutet att tillhandahålla omskärelse i landstinget anklagades jag av landstingspolitikern Peter Linnstrand (v) för populism. Det skulle innebära att jag insinuerar ett "gap" mellan politikerna och den verkliga majoritetsuppfattningen. I det här fallet talar åtminstone bloggosfärens reaktion för att jag har rätt.

Det finns ett stort problem med ett av huvudargumenten som framförs av förespråkarna för att landstinget skall utföra omskärelse. Argumentet är ungefär så här:

Om en pojke skall omskäras så är det bättre för honom om det görs av en barnkirurg på ett operationsbord än av en klåpare hemma på köksbordet.

Problemet är att argumentet är alldeles för självklart. Jag utmanar Rydberg och hennes meningsfränder att hitta en enda person som på allvar uttrycker en annan mening. Om ingen förespråkar köksbordskirurgi faller ju hela argumentationen om "barnets bästa". Det finns troligen föräldrar som av olika skäl vill låta sina söner omskäras under rituella former som inte kan tillhandahållas inom sjukvården, men de pojkarna kommer ju ändå inte att gagnas av Birgitta Rydbergs missriktade välvilja. Bäst för barnet är väl att inte alls bli utsatt för ett onödigt och potentiellt farligt kirurgiskt ingrepp - oavsett var och av vem det utförs.

Det finns inte en enda rimlig anledning till att onödig kirurgi på omyndiga skall vara tillåten i Sverige. Därför skulle jag i stället vilja se politikerna ägna sin energi åt att planera för och stegvis införa ett förbud mot alla former av könsstympning/omskärelse, oavsett kön, på minderåriga.

En annan sak som det behövs mer av är läkare och annan sjukvårdspersonal som engagerar sig öppet i debatten. I fikarummet har jag hittills inte träffat en enda meningsmotståndare, men däremot många supportrar. Debatten behöver föras på många plan, och i större utsträckning än nu av personer som är insatta i de medicinska och etiska aspekterna.

Hoppas kan man ju alltid.