torsdag 20 december 2007

Meditation på jobbet

Vissa dagar är arbetsbelastningen högre än andra. Idag har det varit en hel del att göra på jourmottagningen (jag gästspelar just nu på infektionskliniken), och pappersarbete och telefonsamtal har samlats på hög.
Mitt i all stress kom en patient med vätska i lungsäcken som behövde tappas ut. Man sticker då med en nål i nedre delen av bröstkorgen, på ryggsidan, och tappar ut vätskan. Det är ganska tidsödande, då man inte kan påskynda vätskans flöde hur mycket som helst. Samtidigt måste man vara koncentrerad på det man gör, så nålen inte ändrar läge.
När jag satt där bakom patientens rygg insåg jag vilket utmärkt tillfälle det var för lite mental avkoppling. Samma sak gäller förstås vid andra, liknande procedurer - blodprovtagning, lumbalpunktion (provtagning av ryggmärgsvätska) mm. Jag drar mig till minnes en passande passage i den utmärkta boken Oxford Handbook of Clinical Medicine, jag tror rubriken löd något i stil med "On the Taking of Blood and Holidays"
Medan man sitter där med sin nål och betraktar vätskans flöde kan man inte göra mycket annat. Man är ursäktad om man inte svarar på sökningar eller konverserar med patienten. Man kan helt enkelt låta tankarna vandra iväg en stund och glömma berget med papperslappar som talar om att man skall ringa upp en kollega på vårdcentralen, svara på en remiss eller signera ett provsvar. Det är mycket värdefull tid i en stressad vardag. Jag hoppas att du också har sådana tillfällen till andrum i din vardag. Det gäller bara att hitta och ta vara på dem.

onsdag 19 december 2007

"High on crack, minding my own business..."

Även i Eskilstuna händer en del intressanta saker ibland. I dagens Eskilstuna-Kuriren kan man läsa om en sådan.

Det handlar alltså om en kille som varit på väg mellan järnvägsstationen och badhuset mitt på blanka måndagseftermiddagen och plötsligt fått en pistolkula i benet. Själv har han ingen aning om hur det gått till, och det finns heller inga vittnen till händelsen.
Man vill ju inte kalla folk för lögnare, men jag kommer osökt att tänka på vissa patienter som jag träffade när jag praktiserade på ett traumacenter i Philadelphia sommaren -01. Det rörde sig om unga män från stadens sämre bemedlade distrikt som kom in efter att ha blivit skjutna. Historien var i princip alltid densamma: Han hade bara gått gatan fram utan att göra något väsen av sig, när en okänd människa utan förvarning kom fram och sköt honom.
Inte sällan visade det sig att den stackars patienten inte var riktigt så oskyldig som han ville förespegla. Ofta föregicks själva skottskadan av att patienten varit inblandad i ett misslyckat rån, narkotikaaffärer eller gängbråk. Citatet i rubriken blev vår standardfras när vi presenterade fallen på morgonmötet dagen efter.
Jag hoppas att mina misstankar är riktiga. Annars löper vi alla risk att plötsligt hitta en pistolkula i benet när vi går i julklappstankar...

fredag 4 maj 2007

Hemma!




Idag kom vi hem från BB - Sanna, Viggo och jag. Vi är lyckliga men trötta. Viggo mår bra och är också lite trött som ni ser.


Tack till alla som gratulerat via mail, telefon och bloggkommentarer! Eftersom gensvaret blev så stort kommer vi nog att fortsätta uppdatera bloggen ett tag framöver. Stay tuned...

torsdag 3 maj 2007

Välkommen Viggo!

Klockan 01.15, 3390 gram, 50 cm.

onsdag 2 maj 2007

På förlossningen

Då var det dags, äntligen. Efter drygt trettionio veckor kom vi till förlossningen på Mälarsjukhuset och fick stanna kvar. Vi har varit här några gånger tidigare utan resultat, men idag fick vi som sagt stanna. Man har påbörjat igångsättning av värkarbetet, och det verkar fungera bra hittills. Vi räknar dock inte med att bli föräldrar på den här sidan av midnatt. Huvudsaken är att allt går bra med barnet och Sanna. Vi vill helst av allt ha en helt vanlig förlossning och det tror jag faktiskt att vi kommer att få.
I väntan på det ägnar vi oss åt att lösa korsord eller sudoku. En bra övning i tålamod.

tisdag 1 maj 2007

Första maj, första posten

Jaha, då har man skaffat en blogg. Inte vet jag vad det skall vara bra för, men jag är väl knappast ensam om att prova saker utan att veta vad man skall ha dem till. Den här texten skriver jag från min handdator/telefon, en HTC TyTN. Det är förstås lite kul att kunna blogga när man t.ex. sitter på en buss eller kanske på jobbet. Eftersom ingen annan lär läsa den här bloggen kanske den kan tjänstgöra som ett slags dagbok. Vi får väl se...
Testar att bifoga en bild från valborgsfirandet igår.