Att inte (vilja) förstå frågan

Nu har "mamman och prosten" Monika May skrivit en replik till Åsa Regnérs debattartikel häromdagen. May har valt att helt ignorera såväl tonen som budskapet i Regnérs artikel och begår åtminstone två klassiska argumentationsfel.
1 - Halmgubben: May förvrider Regnérs argument till en helt absurd ytterlighet - nämligen att

RFSU önskar driva igenom en omtolkning av religionsfriheten så att barn skall anses bli kränkta av att få en religionstillhörighet (Brännpunkt 31/3). De ska själva välja religionstillhörighet när lämplig mognadsgrad inträtt. Men om religionsfriheten skall tolkas så att föräldrar inte har rätt att utföra religiösa riter med sina barn, då blir Sverige unikt i världen och ensamt bland demokratierna om ett förbud mot såväl omskärelse av pojkar som barndop.

Detta är inte alls, eller ens i närheten av, vad Regnér säger i sin debattartikel. Hon redogör tydligt för alla kända skäl för omskärelse av småpojkar, varav religion är ett. Därefter framför hon sina, och RFSU:s, argument mot ingreppet. Centralt är pojkens rätt till kroppslig integritet. Det argumentet är lika relevant oavsett vilka motiv som ligger bakom föräldrars beslut att omskära sina barn.
Dessutom framgår det både av Regnérs artikel och av den skrift som RFSU nyligen gett ut att metoden man önskar använda för att minska antalet omskärelser är information och opinionsbildning - inte förbud.
Att jämställa ett motstånd mot omskärelse av spädbarn med ett motstånd mot barndop är vanligt, men ohederligt. Det finns likheter - barndop är också ett sätt att tvinga in ett barn i en viss religion, men det är på alla sätt reversibelt i vuxen ålder. Man kan t.ex. välja att döpa sig in i en annan religion eller att helt enkelt gå ur den kyrka man initialt döpts in i. Omskärelse är däremot ett helt irreversibelt (och smärtsamt och potentiellt livsfarligt) ingrepp.

2 - ad hominem-argumentation. Monika May har en hel del synpunkter på RFSU och deras metoder för sexualundervisning.

RFSU har dessutom missbrukat det förtroende organisationen har hos skolor och myndigheter. Som förälder upprördes jag då ett av mina barn för några år sedan fick undervisning av RFSU:s representant om anal- och oralsex första terminen i femman. Mitt barn tog illa vid sig.

Detta är ett argument som kan vara hur sakligt och viktigt som helst, men det saknar helt relevans för Mays argumentation om omskärelse. Om hon vill invända mot Regnérs artikel så vore det bättre om hon höll sig till ämnet.

Saken är den att religionsfrihet är ett helt ohållbart argument i båda riktningarna. Man kan möjligen använda det som en del i argumentationen, men inte som huvudargument. Om man hävdar att religionsfrihet är ett argument för (eller emot) omskärelse, så får man problem när de gäller alla de omskärelser (troligen en majoritet) som görs av andra skäl än religiösa. Jag har skrivit många gånger om detta tidigare. Den som försvarar omskärelse som en rättighet med hänvisning till religionsfrihet måste besvara två frågor:
1. Vad hände med barnets religionsfrihet? Hur vet man, med andra ord, att den lille pojken tänker växa upp till jude, muslim etc?
2. Varför skall inte icke-troende föräldrar ha samma oinskränkta rätt att tillfoga sina barn kroppsskada?

Dessutom medför religionsfrihetsargumentet problemet att det inte förklarar varför så många andra religiösa traditioner utmönstrats ur de flesta moderna samhällen utan att högljudda rop om kränkning fyller tidningarnas debattsidor. Exempel på sådana sedvänjor är barnaga, stening av kättare, dödsstraff för otrohet mm. Barnaga förespråkas eftertryckligt i Bibeln (t.ex. i Ords 13:24), men ingen skulle idag våga argumentera för rätten att slå sina barn i religionens namn, åtminstone inte på debattsidan i en av våra största dagstidningar. Detta är en utveckling som tagit lång tid, och som tagit vägen förbi opinion och information innan ett lagstadgat förbud blev verklighet. Det är precis en sådan utveckling som Åsa Regnér efterlyser.

Och det är verkligen på tiden.

Det var på tiden

RFSU har som organisation tidigare avstått från att yttra sig i omskärelsedebatten. Men idag skriver generalsekreterare Åsa Regnér på SvD:s brännpunkt en mycket bra debattartikel med en i stort sett heltäckande argumentation.

Det finns, som jag tidigare sagt många gånger, inte ett enda skäl att tillåta denna sedvänja.

Omskärelse, HIV och statistik

Jag ber om ursäkt att följande inlägg blir lite långt och stundtals lite tekniskt, men det är ett sätt att sammanfatta mina tankar efter mötet i TV-studion igår.

Tänk dig följande scenario:

Läkemedelsföretaget Smathco-Glithkline har lanserat ett nytt vaccin mot sjukdomen X. Vaccinet är hundraprocentigt effektivt mot sjukdomen. De biverkningar som finns är att en patient per miljon vaccinationer får en hjärnhinneinflammation som tyvärr har hög dödlighet. Dessutom får c:a en patient på tiotusen besvär i form av lindrig depression som oftast går över inom några år.

Skulle jag som läkare rekommendera detta vaccin? För att svara på den frågan krävs en ytterligare kunskap - vilken är sjukdomen X?

Låt säga att det är smittkoppor - en sjukdom som inte längre finns i världen. Då vore det dumt, på gränsen till brottsligt, att rekommendera användning av vaccinet. Om man vaccinerade hela världens befolkning så skulle kanske femtusen drabbas av en potentiellt dödlig sjukdom och femhundratusen drabbas av depression utan att man förhindrat ett enda fall av smittkoppor. Det finns ju ingen smitta att skydda mot.

Om X däremot är en vanlig sjukdom, som t.ex. influensa, är läget ett annat. Dödligheten i influensa är mycket högre än en på miljonen, och risken att smittas är under en livstid ganska hög. Då skulle det nya vaccinet kunna rädda många liv.

Låt oss nu titta på frågan om omskärelse och HIV. Enligt tre prospektiva, randomiserade studier gjorda i Afrika de senaste åren kan omskärelse av män ge ett c:a femtioprocentigt skydd mot HIV-smitta under observationsperioden (ett par år). Det låter ju förstås bra, och är definitivt något att lägga vågskålen på plus-sidan när man överväger omskärelse av män.

Men hur tungt väger argumentet? Inte särskilt tungt, faktiskt.

I de områden där studierna är gjorda är prevalensen (förekomsten) av HIV mycket hög. Männen som inte var omskurna löpte i en av studierna tre procents risk att smittas under en 18-månadersperiod. De omskurna männens risk var "bara" drygt en procent. Den absoluta riskreduktionen var alltså nästan 2%. Det betyder att man skulle behöva omskära drygt 50 män i den populationen för att förebygga ett fall av HIV. Antalet personer som behöver få en behandling för att en skall räddas/botas kallas i medicinsk statistik för NNT (Numbers Needed to Treat), och är ett viktigt effektmått när man studerar nya behandlingsmetoder. Ett NNT på 50 är faktiskt ett mycket bra resultat, även när behandlingen man studerar (omskärelse) är smärtsam och potentiellt riskfylld.

Men hur blir det när man ser på saken i ett globalt perspektiv - som t.ex. en viss professor i global hälsa gärna gör?

I Afrika söder om Sahara, där studierna är gjorda, bor c:a 10% av jordens befolkning, men där finns 60-70% av alla fall av HIV/AIDS (data från 2007). Det betyder att de resterande 30% av alla HIV-fall skall fördelas på de övriga 90% av jordens befolkning. Globalt sett är alltså HIV (i genomsnitt) ganska ovanligt. Skulle man göra studien på ett tvärsnitt av jordens befolkning skulle den absoluta riskreduktionen vara liten, och NNT alltså högt. Förmodligen blir NNT så högt att antalet komplikationer eller andra negativa effekter av ingreppet skulle bli större än antalet förhindrade fall av HIV. Omskärelse är ju, som jag flera gånger tidigare framfört, varken smärtfritt eller utan risk för komplikationer.

Man kan alltså inte, anser jag, anföra skyddet mot HIV som argument för manlig omskärelse i ett globalt perspektiv.

Till detta kommer flera andra problem/frågeställningar:

• De tre studierna är visserligen tekniskt välgjorda, men observationstiden är kort, bara några år. Hur skulle prevalensen se ut i de två grupperna efter tio eller tjugo år?


• Fördelarna med omskärelse gäller bara heterosexuella män. Studier som gjorts på homosexuella visar inga fördelar. Inte heller heterosexuella partners till omskurna män åtnjuter något skydd.


• De studier som undersökt effekten av omskärelse i småbarnsåren har inte visat någon minskad förekomst av sexuellt överförbara sjukdomar (i alla fall inte i en population med låg prevalens av sjukdomar)


• Och till sist - debatten handlar ju om småbarn, som varken får eller sprider sexuellt överförbara sjukdomar.

Faktum kvarstår alltså: Omskärelse av småpojkar har inga medicinska fördelar. Det är heller inte smärtfritt eller fritt från komplikationer. Bland vuxna män som omskurits som barn finns det många som lider av fysiska och/eller psykiska problem relaterat till ingreppet. De kanske inte utgör en stor andel av de omskurna männen, men de finns.

Den som argumenterar för att tillåta/acceptera ett irreversibelt, smärtsamt och potentiellt kränkande ingrepp på spädbarn behöver alltså ha lite bättre på fötterna.

Ödmjukast,

En trött jour

På väg hem från TV-huset

Det var inte utan att jag blev förvånad när Karin Hübinette från Aktuellt ringde mig idag och bjöd in mig till studion. Nu sitter jag i taxin på väg hem och försöker smälta intrycken.
Jag var alltså inbjuden, tillsammans med Hans Rosling, för att diskutera omskärelse. Rosling har gett sig in i debatten svingande några studier som visar att omskurna män löper mindre risk att drabbas av HIV. Detta, menar Rosling, innebär att den som hävdar att omskärelse saknar medicinska fördelar är en lögnare - eller i bästa fall okunnig. Jag försökte, både i sändning och under väntetiden före och efter, förklara att jag inte motsätter mig manlig omskärelse. Det jag diskuterar är ju ett oåterkallelligt ingrepp på spädbarn.
Man skulle tro att Rosling eftersträvade lite mer ödmjukhet i debatten, men om det är på det sättet så tyckte jag inte att han visade det.
Jag skriver nog lite mer om detta imorgon, men just nu är jag lite åksjuk.
Hemlängtan har jag också.

Lite humor

Jag tänkte byta ämne lite och bjuda på lite humor. Vi börjar med lite "lyteskomik" om min egen yrkeskår.

Det var en överläkare i anestesi som var på en flygresa över Atlanten. Mitt under resan hördes en röst i planets högtalare:
- Mina damer och herrar, detta är er kapten som talar. Om det finns en anestesiolog ombord, var vänlig kontakta personalen i cockpit.
Narkosläkaren reste sig snabbt och demonstrativt, stolt över att vara behövd. Han gick fram och knackade på dörren till cockpit. Dörren öppnades och han presenterade sig som narkosläkare.
- Utmärkt, sa kaptenen. Det sitter en kirurg i första klass som behöver få sin lampa justerad!

Och för att vara säker på att ingen missat den här:

Två inlägg samma dag

Kunde bara inte låta bli att tipsa om en artikel i Time av Joel Stein som beskriver hans beslutsvåndor angående omskärelse av sin son. Kul!

Missa inte...

På torsdag kommer Göran Hägglund att i riksdagen svara på en interpellation från Staffan Danielsson (c) angående omskärelse av pojkar. Det skall bli mycket intressant att höra socialministerns svar. Det enda rimliga, i ljuset av den debatt som tagit fart de senaste månaderna, vore att starta en ordentlig utredning av hela företeelsen omskärelse. Denna gång borde man ta lite mer hänsyn till frågan om barnets integritet och till de negativa aspekterna med omskärelse.
Det är sant att det finns många omskurna vuxna män och att de flesta av dem inte verkar klaga. Jag tycker dock att det räcker att ett litet fåtal lider av att ha blivit omskurna för att motivera ett förbud mot omskärelse av omyndiga.
Jag råkade springa på RFSU:s yttrande om omskärelse som kom redan år 2000 med anledning av det då aktuella lagförslaget. Där tydliggörs de potentiella problemen med sexualiteten som omskärelse innebär. Detta ämne verkar vara tabubelagt, eftersom det sällan diskuteras i media, men det kanske är dags att det tas upp lite oftare.

Missa inte debatten på torsdag. Protokoll från riksdagen brukar komma samma dag på riksdagens hemsida.

(Uppslaget till inlägget kommer från Politikerbloggen)